Vaernamopastorat-Logga.png
Start
Media

   Externa Länkar:

    Svenska Kyrkan

    Växjö Stift

    Låst Sektion

Gudstjänst

I månadsbladet finns alla gudstjänster som firas i pastoratet. Nedan finns en samlad förteckning på de vanliga gudstjänsttiderna - men vid vissa högtider kan de ändras.


Måndagar

12.15 Middagsbön i Värnamo kyrka.

18.00 Vesper i Värnamo kyrka.


Tisdagar

12.15 Middagsbön i Värnamo kyrka.

18.00 Vesper i Värnamo kyrka.

18.00 Mässa i Mariakyrkan.


Onsdagar

12.15 Middagsbön i Värnamo kyrka.

18.00 Vesper i Värnamo kyrka.

18.30 Mässa i Värnamo kyrka.


Torsdagar

08.30 Mässa och frukost i Mariakyrkan.

12.05 Middagsbön i Mariakyrkan. Efter bönen serveras sopplunch.

12.15 Middagsbön i Värnamo kyrka.

18.00 Vesper i Värnamo kyrka.


Fredagar

12.15 Middagsbön i Värnamo kyrka.

18.00 Vesper i Värnamo kyrka.


Lördagar

12.15 Middagsbön i Värnamo kyrka.

18.00 Vesper i Värnamo kyrka.


Söndagar

09.30 Högmässa i S:t Johannes kyrka. Söndagsskola, kontakt Cecilia Sjöblom.

11.00 Högmässa i Värnamo kyrka.

16.00 Högmässa i Mariakyrkan. Söndagsskola

18.00 Högmässa i Fryele kyrka eller i Nydala kyrka (sommartid).

18.00 Oftast någon slags gudstjänst i Värnamo kyrka - se månadsblad


Tankar om gudstjänsten (Utdrag ur en predikan)

Det är viktigt att vi kristna kommer samman till gudstjänst varje söndag. Jag vet att alla inte håller med mig utan tycker att man kan fira gudstjänst när andan faller på. (Inte Anden utan andan). Samtidigt tror jag att många inte förstått vad gudstjänsten egentligen är. En del tänker om gudstjänsten att den är ett undervisningstillfälle där man får tron förklarad för sig - det är gott om det är så, men det är inte allt. En del tänker om gudstjänsten att den är en gemensam bönestund - det är gott om det är så, men det är inte allt. En del tänker om gudstjänsten att den är ett personligt möte med Gud i ordet och sakramenten - det är gott om det är så, men det är inte allt. En del tänker om gudstjänsten att den är av församlingens många verksamheter - fullt jämför bara med annat vi arbetar med – men det är väldigt fel att tänka så. Gudstjänsten, och den främsta av alla gudstjänster: Högmässan - är något helt annat; Något världen aldrig skådat; Något som är vår uppgift, vårt mål och vår mening. Så har det alltid varit i Guds folks historia. Gudstjänsten har alltid stått i centrum i livet med Gud. Tänk själv på orsaken till att Gud befriade sitt folk från slaveriet i Egypten. Gud anger en enda orsak till denna befrielse: Att folket skulle hålla gudstjänst åt honom. Han upprepar syftet med befrielsen många gånger för Mose med ungefär samma ordalydelse:. t.ex. 2 Mos 8:1

När folket väl kom in i det utlovade landet stod gudstjänsten i templet i centrum. Gudstjänsten var tecknet på att man var Guds folk, den var centrum i livet med honom, den var den mötesplats mellan himmel och jord som gjorde att man hörde samman med Gud. Jesus fördjupar gudstjänstens betydelse när han fullbordar alla offren med sitt eget offer och ger oss del av det genom nattvarden. Genom nattvarden var gudstjänsten fullbordad: "". Lärjungarna firade ständigt gudstjänst då de höll samman i templet. De första kristna offrade sina liv för att få fira gudstjänst nere i Roms katakomber - så viktig var den. Alltid har kyrkan firat gudstjänst - inte av någon annan anledning än att Gud befallt oss att göra så. Det ligger nämligen en hemlighet i gudstjänsten - en hemlighet som vi bara kan ana genom trons ögon. Den tro som skänks oss av den Helige Ande.

När de som inte tror ser på gudstjänsten så småler de eller hånskrattar. För visst är det underligt att vi varje vecka (i bland flera gånger i veckan) samlas i ett rum, vänder oss mot en tavla eller bild och lovsjunger en Gud vi inte ser, delar en föga näringsrik måltid och sjunger en massa ålderdomliga sånger - en del redan från 300 - talet. I mitten står en figur klädd i något slags pråligt mode från Medelhavet och år trettio. Man bär ljus och kors fram och tillbaka i rummet och församlingen ömsom står och ömsom sitter, man upplyfter hjärtan och sjunger om Guds Lamm som tar bort synder. Mycket förunderligt! Och samtidigt, för oss som tror på något sätt alldeles självklart. Självklart eftersom Guds Helige Ande öppnat våra ögon något litet så att vi ser vad som egentligen sker här i vår gemenskap.

Kyrkans samfällda erfarenhet är att ur denna gudstjänst strömmar liv. Det är Guds Ande som gör att vi förstår att vi hör hemma i gudstjänsten (även om vi intellektuellt inte förstår alla delar eller alla ord) och det är Guds Ande som genom gudstjänsten rustar oss att vittna om honom på det sätt som Gud själv vill. Att du är här i dag är ett klar och tydligt tecken på att Guds Ande kallat dig och öppnat dina ögon. Han har dragit dig hit för han vill att du skall upptäcka alltmer av hans rike - och han vill att du skall upptäcka att du tillhör hans folk – att du är kallad ut ur den skadade mänskligheten, att du är kallad ut ur ditt land och ditt folk för att tillhöra Guds rike och hans folk. Manifestationen av detta rike och detta folk är gudstjänsten. När du bejakar Guds kallelse och tackar honom för hans befrielse - då går du till hans gudstjänst - där resten av Guds folk väntar. Så enkelt är det.

Gudstjänsten må vara trevlig, uppbyggande och extatiskt eller tråkig, intetsägande och likgiltig - det spelar faktiskt inte någon egentlig roll - även om man kan önska det första. För saken är den att du inte bör fira din gudstjänst för att den roar dig i största allmänhet utan för att Gud kallat dig hit, för att Guds folk är här. Tänk på hur gudstjänsten i öknen var - den kan inte ha varit speciellt rolig. Flera hundra tusen människor samlade, ingen hörslinga eller ens fungerande högtalare, många hörde nog ingenting. Inga bänkar gjorde samlingen bekväm och knappt någon musik som förgyllde stunden. Möjligtvis hörde man skriket från något djur som offrades, möjligtvis kunde man delta i den gemensamma bönen något litet - men man samlades inte för detta utan för att man var Guds befriade folk och Gud hade befallt dem att samlas. När de var tillsammans i gudstjänst bröt himmelen in och Guds Ande var nära - och ur denna gudstjänstfirande församling spred sig - och sprider sig Guds rike än i denna dag. Det är något mystiskt och hemlighetsfullt i detta att vi hörsammar Guds kallelse att fira gudstjänst - vi manifesterar Guds rike på denna jord och gör det konkret. Vi drar ned himmelen till jorden!

Kyrkan har under alla århundraden haft en huvudsaklig ideologisk fiende. Den benämns under samlingsnamnet gnosticism och går förenklat ut på att det materiella är ont medan det andliga är gott. Gnosticismen har alltid tilltalat människan eftersom den på ett sätt är väldigt kravlös. När gnosticismen talar om Gud och Gud  rike är det alltid osynligt och ogripbart. Gnosticismen gillar inte kollektiv utan är väldigt individualistiskt och fokuserar på individens subjektiva upplevelse. Mot detta sätt att tänka står kristendomen med en Gud som blir materia, en Gud som skänker oss sitt rike genom konkreta objektiva händelser som dop och nattvard, en Gud som konkret samlar sitt folk - inte för att ge dem nya upplevelser av honom utan för att det är nödvändigt för att de skall bli räddade. Den Gud vi lär känna genom Jesus är väldigt handfast och konkret. Han vet att våra tankar och känslor är som dun i vinden, de står aldrig still. Därför ger han oss konkreta fundament som vi kan binda våra liv vid så att vi vet att vi står fast när det blåser. Och i dagens evangelietext kan vi förstå hur viktiga dessa fundament är. När förföljelserna kommer så kommer vår personliga ”troskänsla” flyga både hit och dit - vi kommer inte veta om vi tror eller inte, vi kommer inte förstå var Gud är när vi möts av dem som vill oss ont. Då behöver vi gudstjänsten, då behöver vi sakramenten, annars kommer vi att gå under. De första kristna visste detta. De gjorde allt för att varje söndag få komma samman som Guds folk och ta emot honom i ordet och i nattvarden. Det var deras fundament. Det måste också alltmer bli vårt fundament.

Om vi inte är djupt fästade vid ordningen att var vecka komma samman som Guds folk kommer vi inte kunna växa i tron som vi skall, vi kommer inte att få tillgång till det Andens liv som strömmar från vår gemenskap, vi kommer inte att stå fasta när prövningarna kommer och vi kommer inte att frimodigt och trovärdigt kunna vittna om den Gud som skänkte sin Son för världens frälsning. Den enskilda bönen och andakten räcker inte i långa loppet (Om man inte är tvungen till den av sjukdoms- eller arbetsskäl - men det är en annan sak). Det gnostiska tänkandet säger att dessa yttre former är oväsentliga, den säger att liturgin är meningslös och nattvarden bara en yttre symbol för ett inre skeende. Det gnostiska tänkandet säger att det andliga bara finns i det okonkreta, det okroppsliga, det omänskliga. Den kristna tron säger tvärt om; att Gud bestämt en mötesplats i det mänskliga, i det kroppsliga, i det konkreta sakramentala livet.

Vi lever i en värld och i ett samhälle som inte känner vår Far eller Jesus. Sveriges folk bär dock på en djupt religiös längtan och söker ständigt svaret  långt borta. I Ikea-katalogen, som kom i brevlådan för några dagar sedan, fick vi läsa om att man skulle möblera sitt hus enligt "Feng shui"-ideologin. Då skulle "chi" eller "anden" strömma fritt genom rummen och vi må bra. Det låter ju andligt och fint. Men den Gud vi lärt känna genom Jesus möter oss inte genom den typen av andliga övningar - utan konkret genom sitt folk som var vecka samlas till gudstjänst och var vecka tar emot det liv som räcks oss genom nattvardens bröd och vin. Han har en gång konkret fött oss på nytt genom dopet för att vi konkret skall tillhöra hans folk, det folk som enligt hans löfte är på vandring genom denna öken till det liv och det land där till och med natten är ljus som dagen. Håll fast vid det folket så är du räddad och du kan genom ditt exempel och din konkreta tro föra andra till samma räddning.

Pär-Magnus Möller


Lite tankar om liturgin i Värnamo kyrka

Pär-Magnus Möller

 

 

Liturgi betyder ungefär ”det som folket gör”. Det betyder att liturgi är inte bara är något som prästen gör med framme vid altaret utan något som hela föresamlingen är inbegripen i. Man kan säga att gudstjänsten är ett skeende där alla som firar gudstjänst är inbegripna. Gudstjänstens utformning, liturgin, är ett språk som talar både medvetet och omedvetet till oss – det talar till oss bortom orden. Gudstjänsten är en flik av himmelen – en gestaltning av den himmel som är mitt inland oss men som vi utan övning har svårt att se. Tillsammans gestaltar och övar vi i gudstjänsten den himmel vi är på väg till.

 

Beroende på hur kyrkorummet är utformat gestaltar man liturgin på olika sätt. Om man har ett altare som är vänt mot öster, som Värnamo kyrkas stora altare är, vänds liturgin mot öster (ad orientem). Tanken bakom denna utformning av kyrkorummet är att Guds folk träder fram inför Gud i hans tronsal. Eftersom löftet är att Jesus skall komma tillbaka från öster har vi blickarna riktade mot hans ankomst. Prästen står under nattvardsfirandet, tillsammans med församlingen, vänd mot öster i tillbedjan och väntan.

 

Om man firar liturgin kring ett fristående altare är fokus riktad in mot det fristående altaret – mot Kristus som är mitt ibland oss. Prästen och de som tjänstgör kring altaret är därför vända mot folket (versus populum). Tanken med denna liturgi är gemenskapen kring altaret och sakramentet. Guds folk samlas runt altarbordet som familjen samlas kring matbordet. För att tydliggöra denna tanke placerar vi också församlingen på ett konkret sätt runt altaret:


Liturgiskt klädda präster, diakoner och altartjänare sitter ”bakom” altaret. Kyrkvärdarna sitter till vänster om altaret och kören till höger. Resten av Guds folk samlas framför altaret i bänkarna. För att tydliggöra att det är det fristående altaret vi samlas kring placerar vi ett antal ljus samt processionskorset mellan kyrkans stora altare och kyrkans fristående altare.

 

Nu har vi förmånen att kunna firar två sorters liturgier – en som tydligt talar om gemenskapen kring altaret och en som tydligt gestaltar Guds folk som är på väg att möta Herren Jesus vid hans återkomst.

 

http://www.isidor.se/portals/liturgi/images/gudslamm.gif

 

Herre, tack för att vi som Ditt folk får ära dig med våra med våra kroppar, våra munnar och med våra hjärtan. Välsigna nu vår gudstjänst och låt det vi gör återspegla din kärlek, din nåd och hela himmelens härlighet och glädje. I Jesu namn. Amen.

  Värnamo Pastorat, Box 624, 331 26 Värnamo, Tel: 0370-30 04 00, E-post: varnamo.pastorat@svenskakyrkan.se                                 www.varnamopastorat.se